♥
jag tänkte bara berätta lite om en galet fin vän jag har. frida persson heter hon, ni har nog hört talas om henne innan. ibland kallar jag henne för bästis, för det är precis vad hon är. min bästa vän.
jag vet inte riktigt hur jag ska börja för det finns så himla mycket att skriva. för ingen känner mig på det sättet som frida känner mig och jag känner ingen på det sättet som jag känner henne. för tre år sen blev vi kompisar på riktigt. och under de tre åren har det hunnit hända så himla mycket, så mycket som vi har gått igenom har jag nog aldrig gått igenom med någon annan trots att detta bara handlar om tre år. tillsammans klarar vi allt, det har vi bevisat. vi har skrikit på varandra, gråtit i varandras armar, vi har haft en paus där vi inte pratade på några veckor, vi har bråkat sjukt mycket, men vi har också haft så himla mycket mer kul än allt som har varit dåligt. jag har några favoritdagar med frida. 19 februari 2009 är oförglömligt, helt seriöst, jag kommer aldrig att glömma den dagen. finaste någonsin, även fast vi knappt gjorde något alls egentligen. sen finns det två fotodagar, den ena var julavslutningen i åttan (nian för frida) när vi fotade vid kärnan och där, och den andra var någon gång i april 2009 när vi fotade på stranden och gick genom pålsjö skog hem till mig. och sen finns det en dag till, där jp också tillförde en stor del. i höstas när vi var hos dem och fotade, spökbilden och det. sen finns det självklart en massa andra underbara stunder också, bara alla gånger vi har sovit över vilket måste vara sjukt många, nuförtiden sover vi över nästan varje lördag. när jag var i thailand skickade vi en massa mail, och det var längesen jag läste dem men sist jag gjorde det började jag iallafall gråta. jag saknar dig men kommer aldrig sluta älska dig. det stämmer fortfarande, jag tror inte på ordet föralltid men frida är ett undantag. för jag tror faktiskt att det som vi har kommer att vara föralltid, och om inte föralltid så väldigt väldigt länge. efter att jag slutade i flickor tävling trodde jag nästintill att vi skulle tappa kontakten men det gjorde vi inte, och det är jag verkligen världens gladaste för. utan frida hade jag inte varit den jag är idag, det kan jag lova. även om jag har väldigt många andra fina vänner så är frida inte som någon annan av dem. hon är den enda i hela världen som jag vågar vara 110% ärlig mot, vi brukar skoja om att vi är som en person, mest för att majbritt behandlade oss så när vi blev tränare. då kunde vi knappt gå en meter utan varandra, haha. och det har kommit tillbaka lite nu när vi har byggt upp vår vänskap igen, vi vågar tillexempel INTE gå in på kansliet själva, om vi ska fråga någon något måste vi gå tillsammans och bara så alla vet så vågar frida INTE ringa till någon hon inte känner så väl, haha. från början tänkte jag inte börja på gympa, tänk om jag inte hade gjort det. då hade jag inte haft min bästa vän, jag hade det inte haft någon att dela allt med. ingen piff utan puff, aldrig. det är verkligen så, att jag hade inte klarat mig utan henne. bara vi är borta från varandra en vecka känner jag mig helt tom, det känns helt fel att inte ha fått krama eller ens se min bästa vän. jag älskar alla sånna små saker vi säger och gör som ingen annan fattar och sättet vi förstår varandra på utan att ens behöva säga något. när jag är med frida känner jag mig trygg för vad som än skulle kunna hända så vet hon precis hur jag fungerar så hon hade vetat vad hon skulle göra för att det skulle bli bra igen. jag älskar att kunna vara så ärlig mot någon, och att någon kan vara så ärlig mot mig. det går inte att föreställa sig ett liv utan denna underbara människan. det finns ingen som förstår allt på samma sätt. och jag hatar att vi bråkade oss igenom en alldeles för stor del av 2009, eller redan slutet av 2008 började det väl. kick off lägret, jag vet inte hur det började men jag vet iallafall att jag somnade gråtandes bredvid sandra. allt var onödigt, vi var avundsjuka på varandra och allt var bara omoget och jobbigt. men det sägs att vänner som har bråkat mycket står varandra närmst eftersom de vet precis hur den andra personen fungerar och det stämmer verkligen. så på ett sätt tror jag att det var bra att vi hade den perioden också, även om jag då hatade det och nu med facit i hand så hade det kanske inte behövt hålla på så länge. men nu efteråt så känns det också bra att ha det gjort på ett sätt, för nu har vi bråkat så det räcker och blir över. det har nästan gått ett helt år sen sist, skolavslutningen i åttan (nian) började det nog bli bättre. det var då vi inte hade pratat på veckor. men då såg jag frida i kyrkan på avslutningen, och hon var så fin, och jag mådde dåligt av att se henne. min fina bästa vän, som inte längre var min bästa vän. jag vet iallafall att jag skickade ett sms där jag skrev att hon var fin. men då kallade jag inte henne för bästa vän, det hade jag inte gjort sen i april tror jag. i somras var vi väldigt lite men sen i höst när vi inte längre tränade tillsammans började vi umgås mer igen, men jag kunde inte kalla henne för min bästa vän, varför vet jag inte men det gick inte. det var först när hon la ut balansbilden i snön och skrev; jag älskar dig bästa vän som jag fattade. bästa vän. hon var min och jag var hennes, det var ingen som kunde ändra på det förutom vi själva. från den dagen hade jag bestämt mig. aldrig mer, aldrig aldrig mer. frida persson var min bästa vän och det hade hon varit hela tiden bara att jag inte hade erkänt det för mig själv. och igår när hon berättade om att de hade skrivit en övning inför nationella, man skulle skriva 100 ord om sin favoritperson och hon hade valt mig. jag började nästan gråta, så fint...
frida, detta räcker inte på långa vägar för att beskriva en sån fin vän som dig. men jag hoppas att du förstår att jag älskar dig, för det gör jag, jag älskar dig mest av allt, du är den finaste vännen någon kan få. nu håller jag din hand hårt, och jag kommer aldrig att släppa den. you are my everything, utan dig så går inte mitt liv ihop. aldrig mer ska vi hålla på så som vi gjorde, vi har vuxit bort från det. nu ska vi bara ha världens bästa liv tillsammans, hand i hand. och vi SKA ut och resa när jag har tagit studenten, jag vill så galet gärna ha den tiden med dig. jag är så grymt glad att jag har dig, jag kan verkligen inte beskriva vad du betyder för mig. det går inte. jag kan inte få ut alla känslorna ur min kropp. utan frida ingen linnea. jag kommer alltid att finnas här för dig vad det än gäller. nära vänner har motgångar och framgångar tillsammans, vi kan allt. puss på dig bästa vän i hela världen. ♥
jag vet inte riktigt hur jag ska börja för det finns så himla mycket att skriva. för ingen känner mig på det sättet som frida känner mig och jag känner ingen på det sättet som jag känner henne. för tre år sen blev vi kompisar på riktigt. och under de tre åren har det hunnit hända så himla mycket, så mycket som vi har gått igenom har jag nog aldrig gått igenom med någon annan trots att detta bara handlar om tre år. tillsammans klarar vi allt, det har vi bevisat. vi har skrikit på varandra, gråtit i varandras armar, vi har haft en paus där vi inte pratade på några veckor, vi har bråkat sjukt mycket, men vi har också haft så himla mycket mer kul än allt som har varit dåligt. jag har några favoritdagar med frida. 19 februari 2009 är oförglömligt, helt seriöst, jag kommer aldrig att glömma den dagen. finaste någonsin, även fast vi knappt gjorde något alls egentligen. sen finns det två fotodagar, den ena var julavslutningen i åttan (nian för frida) när vi fotade vid kärnan och där, och den andra var någon gång i april 2009 när vi fotade på stranden och gick genom pålsjö skog hem till mig. och sen finns det en dag till, där jp också tillförde en stor del. i höstas när vi var hos dem och fotade, spökbilden och det. sen finns det självklart en massa andra underbara stunder också, bara alla gånger vi har sovit över vilket måste vara sjukt många, nuförtiden sover vi över nästan varje lördag. när jag var i thailand skickade vi en massa mail, och det var längesen jag läste dem men sist jag gjorde det började jag iallafall gråta. jag saknar dig men kommer aldrig sluta älska dig. det stämmer fortfarande, jag tror inte på ordet föralltid men frida är ett undantag. för jag tror faktiskt att det som vi har kommer att vara föralltid, och om inte föralltid så väldigt väldigt länge. efter att jag slutade i flickor tävling trodde jag nästintill att vi skulle tappa kontakten men det gjorde vi inte, och det är jag verkligen världens gladaste för. utan frida hade jag inte varit den jag är idag, det kan jag lova. även om jag har väldigt många andra fina vänner så är frida inte som någon annan av dem. hon är den enda i hela världen som jag vågar vara 110% ärlig mot, vi brukar skoja om att vi är som en person, mest för att majbritt behandlade oss så när vi blev tränare. då kunde vi knappt gå en meter utan varandra, haha. och det har kommit tillbaka lite nu när vi har byggt upp vår vänskap igen, vi vågar tillexempel INTE gå in på kansliet själva, om vi ska fråga någon något måste vi gå tillsammans och bara så alla vet så vågar frida INTE ringa till någon hon inte känner så väl, haha. från början tänkte jag inte börja på gympa, tänk om jag inte hade gjort det. då hade jag inte haft min bästa vän, jag hade det inte haft någon att dela allt med. ingen piff utan puff, aldrig. det är verkligen så, att jag hade inte klarat mig utan henne. bara vi är borta från varandra en vecka känner jag mig helt tom, det känns helt fel att inte ha fått krama eller ens se min bästa vän. jag älskar alla sånna små saker vi säger och gör som ingen annan fattar och sättet vi förstår varandra på utan att ens behöva säga något. när jag är med frida känner jag mig trygg för vad som än skulle kunna hända så vet hon precis hur jag fungerar så hon hade vetat vad hon skulle göra för att det skulle bli bra igen. jag älskar att kunna vara så ärlig mot någon, och att någon kan vara så ärlig mot mig. det går inte att föreställa sig ett liv utan denna underbara människan. det finns ingen som förstår allt på samma sätt. och jag hatar att vi bråkade oss igenom en alldeles för stor del av 2009, eller redan slutet av 2008 började det väl. kick off lägret, jag vet inte hur det började men jag vet iallafall att jag somnade gråtandes bredvid sandra. allt var onödigt, vi var avundsjuka på varandra och allt var bara omoget och jobbigt. men det sägs att vänner som har bråkat mycket står varandra närmst eftersom de vet precis hur den andra personen fungerar och det stämmer verkligen. så på ett sätt tror jag att det var bra att vi hade den perioden också, även om jag då hatade det och nu med facit i hand så hade det kanske inte behövt hålla på så länge. men nu efteråt så känns det också bra att ha det gjort på ett sätt, för nu har vi bråkat så det räcker och blir över. det har nästan gått ett helt år sen sist, skolavslutningen i åttan (nian) började det nog bli bättre. det var då vi inte hade pratat på veckor. men då såg jag frida i kyrkan på avslutningen, och hon var så fin, och jag mådde dåligt av att se henne. min fina bästa vän, som inte längre var min bästa vän. jag vet iallafall att jag skickade ett sms där jag skrev att hon var fin. men då kallade jag inte henne för bästa vän, det hade jag inte gjort sen i april tror jag. i somras var vi väldigt lite men sen i höst när vi inte längre tränade tillsammans började vi umgås mer igen, men jag kunde inte kalla henne för min bästa vän, varför vet jag inte men det gick inte. det var först när hon la ut balansbilden i snön och skrev; jag älskar dig bästa vän som jag fattade. bästa vän. hon var min och jag var hennes, det var ingen som kunde ändra på det förutom vi själva. från den dagen hade jag bestämt mig. aldrig mer, aldrig aldrig mer. frida persson var min bästa vän och det hade hon varit hela tiden bara att jag inte hade erkänt det för mig själv. och igår när hon berättade om att de hade skrivit en övning inför nationella, man skulle skriva 100 ord om sin favoritperson och hon hade valt mig. jag började nästan gråta, så fint...
frida, detta räcker inte på långa vägar för att beskriva en sån fin vän som dig. men jag hoppas att du förstår att jag älskar dig, för det gör jag, jag älskar dig mest av allt, du är den finaste vännen någon kan få. nu håller jag din hand hårt, och jag kommer aldrig att släppa den. you are my everything, utan dig så går inte mitt liv ihop. aldrig mer ska vi hålla på så som vi gjorde, vi har vuxit bort från det. nu ska vi bara ha världens bästa liv tillsammans, hand i hand. och vi SKA ut och resa när jag har tagit studenten, jag vill så galet gärna ha den tiden med dig. jag är så grymt glad att jag har dig, jag kan verkligen inte beskriva vad du betyder för mig. det går inte. jag kan inte få ut alla känslorna ur min kropp. utan frida ingen linnea. jag kommer alltid att finnas här för dig vad det än gäller. nära vänner har motgångar och framgångar tillsammans, vi kan allt. puss på dig bästa vän i hela världen. ♥
Kommentarer
Postat av: fridaaa.
älskade, jag vet inte vad jag ska säga, jag gråter!
jag känner igen mig i allt du skrev, och ja, jag är helt stum!
du är den bästa jag vet, jag älskar dig mest i av allt och alla, utan linnea ingen frida. piff <3 puff föralltid, som existerar när det gäller oss!
och jag lovar dig att vi ska ut och resa tillsammans, kommer bli bästa ever!
linnea öster <3 frida persson.
jag finner inga ord för detta, förutom det jag skrev ovan!
<3<3
Trackback
