keep smiling for me



Vi hoppade trampett och trampolin men lekte mest för att våra kroppar ska orka hela helgen. Stod på ett varv jag aldrig har stått på innan iaf. Men jag klarar inte av all denna orättvisan, även om det bara handlar om småsaker så blir jag så frustrerad. Jag vet att det bara tar en massa energi och att det är onödigt, men jag klarar verkligen inte det. Snart dags för dusch och säng, ska ju som sagt orka helgen... Noll motivation för tillfället men det ändras förhoppningsvis under natten och morgonen.

Ebba, det är så jobbigt att träna utan dig. Du är en sån person som kan få mig att le på min värsta dag, och det hade jag behövt idag. Så fort någon nämner dig känns det som ett hugg i magen. Och det ska gå tre hela år till utan dig min lilla prinsessa. Det gör ont. Jag saknar dig alldeles för mycket för att det ska gå att härdas ut i tre år.

Inlägg 888

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0