-
På ett sätt saknar jag dig, saknar allt och saknar oss. På ett sätt vill jag aldrig mer se dig, aldrig mer höra ditt namn, aldrig mer prata med dig. Jag vet att jag klarar mig utan dig, jag vet att du klarar dig utan mig. På ett sätt tycker jag det är skönt att ha det som vi har det men på ett sätt önskar jag att jag hade kunnat ringa dig och prata för jag vet att du alltid fanns där, alltid förstod och alltid lyssnade. Men jag vet också att det tar så mycket energi att göra någonting åt det som är och att det krävs mycket från oss båda. Dessutom tror jag att bollen ligger på min planhalva och att det är jag som borde göra något, men jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag vet inte hur jag vill ha det. Samtidigt vet jag också att inom en snar framtid måste vi kunna umgås, inte bara vi två men med fler, vi måste kunna vara så pass trevliga mot varandra att vi inte förstör för andra och att vi kan ha kul själva. Du vet vem du är. Någon man en gång har varit så nära och som en gång har betytt så mycket kommer alltid att ha en plats i ens hjärta, vare sig man vill eller inte. Minnena kommer alltid att finnas kvar. Jag önskar att man hade kunnat spola i tiden. Att man hade kunnat radera en msn-konversation och fem skolveckor från sin hjärna. Jag älskar dina fina skor. Och när jag tittar på bilder från i somras vill jag att vi hade kunnat prata som då. Även fast vi inte har sagt ett ord till varandra på flera månader nu.
Kommentarer
Trackback
