Linnea

Alice, jag vet inte var jag ska börja. Du är en så oerhört fin person, vi började prata först när jag började i elit, då var du min ängel, jag var helt ensam och du hjälpte mig och var med mig där. Hade du inte funnits där då vet jag inte vad jag hade gjort, det var en del tack vare dig jag började hos er. Vi blev bättre och bättre vänner och jag tror att när vi inte hade någon och behövde någon som mest, det var då vi hittade varandra på riktigt. Det var någon gång innan jul tror jag, och sen på jullovet hade vi en massa skoj ihop. Den träningen då du var så ledsen, du vet vilken jag menar, då mådde jag också sjukt dåligt. Att se dig vara så ledsen var något av det hemskaste jag har varit med om för jag kände mig så hjälplös, jag kunde inte göra något annat än att krama dig och gråta med dig. Nära vänner har motgångar och framgångar tillsammans, kommer du ihåg när Alice sa det? Jag kommer iallafall aldrig att glömma det, för det är så rätt. Är inte du glad så kan jag heller inte vara riktigt glad, och hjärtat, jag lovar dig att jag skulle göra vad som helst för dig när som helst. Det kommer kännas konstigt att inte gå på samma skola som dig för nu vet jag att du alltid finns så nära när jag behöver dig. Men oavsett hur långt ifrån vi är från varandra så kommer jag alltid att finnas där för dig, jag tänker aldrig släppa dig. Jag älskar dig massor Alice. Ballisen och Bollisen, det är så det ska vara. Alla bråkar och vi är inget undantag men tillsammans klarar vi allt. Bästavän. ♥

och det är min söta ängel som har gjort bilden.