Linnea

för ena dagen är allt bra och nästa dag kan allt vara skit. inte bara med en sak, utan med allting. ibland är man världens lyckligaste, alla vänner finns där för en, man kanske lyckas väldigt bra med något i skolan och sen på träningen så känns det som att allt verkligen är underbart, detta är det bästa man vet och varför någonsin sluta med detta som man älskar så mycket?

sen finns det de dagarna där man bara vill lägga sig ner och gråta och aldrig resa sig igen. för det finns vissa vänner som bara finns där ibland när det handlar om något speciellt eller om man bara är "lagom" ledsen. och sen finns det de som är ännu värre. som bara "finns där" för att de är nyfikna och vill veta allt om alla.

ibland säger eller gör man saker som man inte tänker på utan som bara kommer. saker som man borde veta är fel, men som man inte inser att det är fel ibland förrens efteråt när det är för sent att göra något åt det. eller vissa tar bara allt för givet, struntar i att de har gjort fel och kan låtsas som ingenting och vara precis som vanligt nästa sekund fastän de har gjort ett stort fel precis innan. vissa kan klara av att leva med att veta att de har gjort fel. även om någon kan må dåligt av felet.

man kan inte bara komma och gå som man vill. att det passar att vara där man känner för det just för stunden och säga vad man vill och sen tro att man ska vara förlåten för allt dumt man har sagt. folk som tror att de är lite bättre än vad de egentligen är och att de kan bolla lite mer med sina vänner än vad de egentligen kan.

vet ni hur det känns, att tro att man verkligen känner någon, när man har en sån bra vän och har byggt upp en stark vänskap under många år, och sen helt plötsligt slutar den vännen prata med dig, utan att du har gjort någonting. och sen kan man duga när det absolut inte finns någon annan. och samtidigt så har man fått en ny vän som man tycker om jättemycket som skiter i en för den som har slutat prata med en. och sen, sakta, börjar man prata igen, vänskapen börjar komma tillbaka. men man vågar inte riktigt släppa efter och försöka återställa allt för att man är rädd. man är rädd för att samma sak ska hända igen.

jag tror inte att det finns någon i hela världen som kan förstå en vad det gäller precis allt. men det finns väldigt fina vänner som kan förstå en väldigt ofta och även när de inte förstår så försöker de, alltid. det är sånna vänner som är guld värda.

detta inlägget blev yrigt och flummigt men jag var tvungen att skriva. och ja, jag hade kunnat sätta in namn på alla platser men nej, det gör jag inte.